Kulturen kan bidra till fred

Tal av Lorenz Jolin i Mariehamn juli 2024  

Artister för fred bildades 1982 som reaktion påp konflikten i forna Jugoslaven. Den stridigheter som ledde till död och förödelse av ett helt land grundade i gamla etniska religiösa konflikter. Internationella samfundet, FN och västvärlden, lyckades inte bistå utan tvärt om blev landet en bricka i en större global konflikt. Tyvärr finns så många av dessa konflikter som bottnar i oförmågan hos parterna att lösa dispyter genom att förenas kring något större. Krig och våld har funnits genom mänsklighetens historia. Det förefaller närmast som en naturlag, genetiskt betingad. Hela skapelsen framstår som något brutalt och grymt. Djur som äter varandra kan uppfattas om en fundamental grymhet. Djuren agera dock endast enligt sin instinkt, det är vi människor som har ett samvete och i grunden vet bättre. Trots allt finns ett samspel i skapelsen som är nödvändig för dess existens och arternas överlevnad. Människan är den enda arten som agerar självdestruktivt. Att förneka detta är för oss människor att undvika vårt ansvar.

Inom konsten är det dock vanligt med konfliktlösning att finna harmoni kring ytliga till synes oförenligheter. Det kan var i en orkester eller i en teater-uppsättning där olika instrument eller karaktärer ska samverka i en större gemenskap. Det kan var författaren, poeten som reflekterar över livets konflikter och dess orsaker för att finna hopp i livet eller konstnären som balanserar de ljusa och mörka färgerna och lyckas förmedla livets rikedom. Även inom tävlingar, spel och idrott så fascinerar åskådarna om kampen om vem som ska vinna. Fundamentalt handlar det inte om en oförsonlig konflikt så länge man är överens om regelverket som utgör själva grundvalen. Vi människor vänder oss till naturen för avkoppling, rekreation och överlevnad. Skapelsen som vi alla är så beroende av. Vi blir alltmer medvetna om dess skörhet och vårt ansvarar för den. Genom att underkasta oss naturens lagar så kan vi finna inspiration för hur vi ska kunna leva erkänna människans och skapelsens naturliga rättigheter, skyddade mot girighet och exploatering.

När UNESCO bildades 1945 fördes det fram tankar av bland annat av Albert Einstein och Sigmund Freud som såg krigets logik byggde på en våldskultur och de betonade att det istället skulle ersättas av en fredskultur.

I denna anda antog Förenta Nationernas generalförsamling den 10 december 1948 en allmän förklaring om de mänskliga rättigheterna.

I praktiken har det dock visat sig svårt att respektera dessa idéer. År 1986 samlades en rad forskare i spanska Sevilla med uttalande om våld där man betonade att krig är en kulturell uppfinning, inte en biologisk process, och därför kan också en fredskultur uppfinnas. "Precis som 'krig börjar i människors sinnen', börjar fred också i våra sinnen. Samma art som uppfann kriget är kapabel att uppfinna fred. Ansvaret ligger på var och en av oss.”

 

Nobelstiftelsen har också betonat vikten av att främja en fredskultur och dess betydelse för att stärka demokrati och medborgerliga rättigheter.

 

”• En fredskultur är avgörande för den integrerade utvecklingen av individer och deras familjer, för samhällenas framsteg och mänsklighetens överlevnad.

 

• Det primära verktyget för att främja en fredskultur är fredsutbildning, som måste undervisas i familjer, alla utbildningsnivåer, arbetsplatser och spridas genom media och uppmuntras på alla nivåer i samhället.”

År 1999 antog FN enhälligt en resolution och en förklaring om att år 2000 skulle vara ett år för fredskultur. Senare togs beslutet att ”2001–2010 skulle vara ett årtionde för en freds- och ickevåldskultur för världens barn.”

Bland annat uppmuntras världens regeringar göra revidering av läroplaner, inklusive läroböcker, för att stärka fred, mänskliga rättigheter och demokrati.

Redan för över 20 år sedan fastslog FN att vi behöver en fredskultur och idag gör vi det mer än någonsin:

”Förenta nationerna och UNESCO grundades för att skapa en värld i fred.

Fred är mer än frånvaro av krig. Det betyder rättvisa och frihet för alla som grunden för att leva tillsammans i harmoni och fritt från våld, nu, men i ännu högre grad för våra barn och efterföljande generationer. Generalförsamlingen har utsett 2001–2010 till det internationella årtiondet för en kultur av fred och icke-våld för världens barn. Detta decennium kommer att ge en unik möjlighet att omsätta högtidliga förklaringar och goda avsikter till verklighet. Vi måste alltid förnya vårt gemensamma löfte om att uppnå detta mål: en värld i fred med sig själv i ett nytt århundrade och ett nytt årtusende. Genom att fokusera på våra barn förpliktar vi oss implicit till utbildning för alla, ett koncept som kombinerar formell och icke-formell utbildning och försöker främja grundläggande utbildning av hög kvalitet som är grundad på de universella värderingarna – och praxis – i en kultur av fred och ickevåld. En sådan uppgift måste engagera var och en av våra medborgare i livets alla dimensioner: i skolor, på arbetsplatser, i hemmet; på nationell nivå och på gemenskapsnivå; och inom den offentliga, privata och frivilliga sektorn. Framför allt måste barn själva få befogenhet att bli aktörer, inte bara åskådare, vad gäller att forma sina egna visioner och framtid. En global rörelse i den finaste bemärkelsen håller på att växa fram: en samling av alla befintliga krafter för social förbättring som härrör från världens civila samhällen och en mobilisering av deras energier, idéer och åtaganden. En sådan rörelse måste åtnjuta fullt stöd från både FN-familjen och alla medlemsstater. Det kommer att vara en väg för att utnyttja globaliseringens krafter för det gemensamma bästa och för en bättre och mer human värld. Fred kan vara till hands; det är i våra händer.”

​

Även Europarådet har lyft fram vikten av fredskultur: ”Dialog mellan kulturer, det äldsta och mest grundläggande sättet för demokratiska samtal, är ett motgift mot avvisande och våld. Dess mål är att göra det möjligt för oss att leva tillsammans fredligt och konstruktivt i en mångkulturell värld och att utveckla en känsla av gemenskap och tillhörighet.”

 

Tyvärr förbises dessa stolta visionära proklamationer alltför ofta. Alltför ofta används kulturen som politiskt maktmedel istället för att vara ett verktyg för att befrämja samarbete och fred.

Vi kan dock alla göra något åt detta. Efter bästa förmåga kan vi påminna oss om dessa ideal och göra vad vi kan i våra liv för att stärka våra mänskliga relationer och respekten för varandra.

En fredskultur får inte stanna vid stolta proklamationer utan behöver bli levande i allas vår vardag. Detta är särskilt angeläget i en tid när våld och konflikter istället verka hela tiden öka. För det handlar inte bara om fred i världen och vad som sker i vårt egna land utan även om våra egna personliga relationer. Trygghet och medmänsklighet växer trots allt fram när vi har tilltro till varandra.

Personligen tror jag att vi inom konsten och kulturens sfär kan lära oss något om samverkan och hur vi utvecklar mänskliga relationer. Just detta att tänka mer holistiskt, och bejaka sin transcendentala förmåga samt insikten om att goda humana värden är närmast något sakralt som inte låter sig styras av politiska eller ekonomiska egenintressen.

Vi kan alla bidra till att skapa ett alternativ till våldets logik och förverkliga en fredskultur.