Artister för fred medverkade
Internationell fredskongress på Konserthuset
På tema: Fred på jorden och fred med jorden

 

Möt fredsbyggaren Olga Karatch

I mer än tjugo år har hennes arbete fokuserat på ickevåldsmotstånd, rätten till vapenvägran, civila metoder för säkerhet, mänskliga rättigheter samt skydd för människor som drabbats av auktoritärt förtryck, tvångsförflyttning, militarisering och krig. En viktig del av detta arbete har ägnats åt att stödja kvinnor och barn, flyktingar, migranter och internflyktingar – särskilt de vars liv djupt har påverkats av förtryck, våld, exil och krig.

​

I centrum för hennes arbete står en grundläggande fråga: hur förhindrar vi att kriget återskapar sig självt genom människor och samhällen efter att vapnen har tystnat?

​

Krig förstör städer och institutioner, men de förändrar också människor. De lämnar efter sig före detta stridande, vapenvägrare, desertörer, fördrivna människor, familjer och hela samhällen som bär på våldets erfarenheter och logik. Om samhällen misslyckas med att hantera dessa mänskliga konsekvenser kan kriget reproducera sig självt långt efter att de formella striderna har upphört – genom radikalisering, utanförskap, våld i hemmet, socialt våld, militariserade identiteter och i förlängningen nya konflikter.

​

Olga Karatch tar sig även an krig ur ett feministiskt perspektiv. Krig kan förstås som ett av de mest extrema uttrycken för ett patriarkalt system med en rigid uppdelning av könsroller. Män förväntas bevisa sin maskulinitet genom att ta till vapen och vara beredda att döda andra män. Samtidigt förväntas kvinnor stödja, legitimera och till och med inspirera männens deltagande i kriget, samtidigt som de bär den tunga bördan av flykt, omsorg, familjens överlevnad och våldets konsekvenser.

​

Att bryta denna cykel innebär därför också att utmana de könsroller genom vilka militariseringen återskapas. Fred kräver att man skapar utrymme för män att vägra våld utan att stämplas som fega eller som förrädare. Det kräver också att kvinnor erkänns, inte som understödjare eller passiva offer för kriget, utan som självständiga politiska aktörer, fredsbyggare och deltagare i beslut om säkerhet och sina samhällens framtid.

​

Olga Karatjs metod för fredsbyggande fokuserar därför inte bara på att stoppa krig, utan på att bryta de mänskliga, sociala och könsbundna mekanismer genom vilka våldet reproducerar sig självt.

​

Genom organisationen "Vårt hus" (Our House) arbetar hon för att skydda vapenvägrare, desertörer och krigsmotståndare; för att stödja kvinnor och barn, flyktingar, migranter och människor som drabbats av förtryck, fördrivning och militarisering; samt för att skapa vägar där människor som formats av krig kan bli aktörer för fred, demokratisk motståndskraft och civilt ansvar.

​

En central princip i detta arbete är att ingen människa ska tvingas döda en annan människa mot sitt samvete. Att skydda rätten till vapenvägran är därför inte bara en fråga om individuella mänskliga rättigheter. Det är också en investering i samhällens förmåga att stå emot att våldet upprepas.

​

Detta tänkande återspeglas i Olga ramverk "Peace Line", som föreslår att man bygger upp en civil, humanitär och fredsbyggande infrastruktur tvärs över konfliktlinjerna i Östeuropa. Utgångspunkten är att långsiktig säkerhet inte kan byggas enbart genom militär kapacitet. Det krävs också institutioner och samhällen som kan hjälpa människor att lämna krigets logik bakom sig.

​

Hennes fredsarbete vilar i slutändan på en enkel idé:
Kriget tar inte slut när vapnen tystnar. Det tar slut när individer och samhällen upphör att återskapa dess logik. Människor som formats av krig kan antingen bli dess fortsättning – eller dess övervinnande. Att bygga fred innebär att göra den andra vägen möjlig.