Engagerade artister – en kort historik

Genom historien har konstnärer av olika slag engagerat sig i olika frågor. Men under 1900-talet kom ändå någon form av genombrott. Tidigare hade kreativa människor varit beroende av mecenater, inte sällan kungar och furstar, som betalade deras konst. Då var det inte läge att kritisera överheten, som förde kostsamma krig.

Utvecklingen av musikindustrin, framför allt efter andra världskrigets slut, gjorde att artister kunde bli rika på sin musik på den fria marknaden, helt utan mecenater. Då stod det dem fritt att säga vad de ville, och spela in låtar om vad de ville. Visst hade det skrivits och framförts sånger om fred långt tidigare, men det var inte sånger som kunde framföras var som helst. Nu var detta möjligt.

Bangladesh-konserten

En speciell plats i den historieskrivning som handlar om denna typ av filantropi är de superkonserter som har arrangerats för att samla in pengar och rikta omvärldens uppmärksamhet mot en humanitär fråga. En av de första konserterna av detta slag arrangerades symptomatiskt nog av en f.d. medlem i Beatles, och en musiker som hade arbetat med dem. Beatles förändrade musiken för alltid, och även efter att gruppen hade upplösts 1970 fortsatte medlemmarna att på olika sätt göra avtryck.

1971 arrangerade George Harrison, och sitarspelaren Ravi Shankar, en stödkonsert för flyktingar från Bangladesh som kommit till Indien efter att ha drabbats av både naturkatastrofer och krig. Konserten hölls 1 juni på Madison Square Garden i New York, med en publik på 40 000 personer. Från konserten kunde en kvarts miljon dollar skänkas till UNICEFs arbete i Bangladesh, och albumet och filmerna från konserterna drog in ytterligare 12 miljoner dollar, under kommande 14 år. Även dessa intäkter skänktes till humanitärt arbete i landet.

Allt fungerade inte smärtfritt vid konserten, och inte heller när pengarna skulle överföras till FN-organet UNICEF för att kunna förmedlas till Bangladesh. Men Bangladesh-konserten var en milstolpe, som skulle komma att få många efterföljare.

Band Aid

Det allra mest kända musikaliska välgörenhetsprojektet är troligen Band Aid, som spelade in singeln Do They Know It’s Christmas 1984. Bakom projektet stod Bob Geldof från Boomtown Rats och Midge Ure, som varit medlem i Thin Lizzy och Ultravox, och projektet var tydligt inspirerat av Bangladesh-konserten 13 år tidigare. Ure och Geldof skrev låten, och satsade på att rekrytera så kända artister som möjligt till sången. Det fanns ett uttalat syfte med detta: ju kändare artister som deltog, desto mer skulle singeln sälja. Och ju högre försäljningssiffror, desto mer pengar skulle kunna gå till det välgörenhetsprojekt som Geldof valt. Alla pengar skulle gå till att hjälpa svältande i Etiopien, Geldof lyckade t.o.m. få brittiska regeringen att skänka momsintäkterna från försäljningen av skivan till samma välgörenhetsprojekt.

Alla artister som sjöng på inspelningen, däribland David Bowie, Boy George, Phil Collins och Sting, gjorde det helt utan ersättning, och studion som användes ställde också upp gratis. När singeln släpptes 29 november 1984 gick den direkt upp på försäljningslistans förstaplats, där den höll sig i fem veckor. Sammanlagt sålde den i tre miljoner exemplar under denna tid, varav en miljon under den första veckan.